Vetenskapen som religion

Efter att ha läst Julias tankvärda inlägg om Gud mot vetenskapen fick jag lust att skriva lite själv på ämnet; så håll till godo!

Biologiprofessorn sitter av en händelse i ett väntrum tillsammans med ärkebiskopen.

Professorn vänder sig till biskopen och säger:

"Säg mig, vad blir 1+1?"
"Två"
"Varför tror ni det?"

Biskopen stirrar oförstående på professorn som upprepar sin fråga:

"Varför tror ni att 1+1=2?"
"För att om jag har ett äpple i en hink och lägger dit ett till så blir det två."

Professorn nickar förstående.

"Om ni har en kod på tre siffror, hur många kombinationer är då möjliga?"

Biskopen funderar en stund och säger sedan:

"Tusen! För jag kan ju skapa alla tal mellan 000 och 999."
"Hur tänker ni när ni kommer fram till de här svaren?"
"Det är ju bara logik!"
"Så ni menar att ni är en rationellt tänkande varelse som kommer fram till saker genom rationellt och logiskt resonemang?"
"Ja precis. Jag som ni och alla andra." Svarar biskopen självsäkert.
"Säg mig, hur rationellt och logiskt vore det om ni hade ett äpple i er hink, lade dit ett till och fann att där låg tre äpple?"
"Inte alls..."
"Hur logiskt och rationellt vore det om ni kunde bilda fyrsiffriga tal med endast tre siffror"
"Helt ologiskt och inte alls rationellt, så klart."
"Då är det alltså en omöjlighet?"
"Ja."

Professorn ler förnöjt:

"Hur rationellt är det att Gud skapade jorden på en vecka genom att mer eller mindre knäppa med fingrarna? Hur kan ni som rationellt resonerande person acceptera att något bara kan
skapas genom att någon knäpper med fingrarna eller uttalar några magiska ord?"

Biskopen ser förvirrad ut. Professorn fortsätter, synbart illvilligt:

"Hur logiskt och rationellt är det att Gud alltid har funnits och inte skapats?"
"Det där har inget med logik att göra, det där är tro."
"Men vi kom ju nyss fram till att någonting är en omöjlighet om det inte kan förklaras med logik och rationalitet. Det måste väl betyda att Gud omöjligen kan existera?"

Biskopen tysnar och funderar ett slag. Sedan vänder han sig mot professorn och frågar:

"Säg mig, kan vi lägga er och min klocka på samma ställe samtidigt och sedan ta isär dem så att det blir två klockor igen?"
"Nej, mer än en sak kan inte befinna sig på samma ställe som en annan samtidigt..."
"Säg mig, tror ni på Big Bang?"
"Ja."
"Tror ni att universum är oändligt?"
"Ja."
"Hur rationellt är det att något kan rymmas i en enda punkt för att sedan explodera och bilda ett oändligt universum?"

Nu är det professorns tur att se förvirrad ut. Biskopen fortsätter:

"Tror ni att universum är oändligt och expanderar?"
"Ja."
"Hur kan ni som rationellt resonerande varelse acceptera att något är oändligt; att något inte har något slut? Hur kan ni acceptera att något är oändligt men ändå expanderar?"

Professorn ser ut som om han fått ett knytnävsslag i magen, mumlar något ohörbart men svarar inte.

Filosofen som mot all rationalitet och logik också sitter i samma väntsal tittar upp över kanten på sin tidning och säger:

"Världen finns inte."