lördag 17 januari 2009

onsdag 7 januari 2009

Memento te mortalem esse

Idag var jag inne i stan och köpte en kontorsstol. Jag var också i skolan och fixade lite, imorgon börjas det ju igen. När jag gick omkring i stan och förundrades över min egen storhet halkade jag till på isen och gjorde något som måste ha sett väldigt komiskt ut. Ett ödets nyck för att få ned mig på jorden igen antar jag.

Gott nytt år förresten, jag har ju inte skrivit sedan årsskiftet. Nyårsafton firades hemma hos Erik med Erik, Frida och Eriks systers kompisar. Kul. 2009 alltså, och blott 991 år kvar på milleniet. I år ska jag åka till Paris, ta studenten och börja jobba på medborgarskolan som italiensklärare. Deras katalog kom hem med posten härom dagen och mitt namn stod med och allt. Det är nästan så man blir lite upprymd, men det gäller som vanligt att hålla hybrisen stången, annars blir det isvurpor. Nåväl, jag talar i alla fall inte värmländska.

För övrigt anser jag att Israel bör dra sig ur Palestina.

måndag 5 januari 2009

Storm

How long have I been in this storm?
So overwhelmed by the ocean’s shapeless form
Water's getting harder to tread
With these waves crashing over my head

If I could just see you
Everything would be all right
If I'd see you
This darkness would turn to light

And I will walk on water
And you will catch me if I fall
And I will get lost into your eyes
I know everything will be all right
I know everything i'ts right

I know you didn’t bring me out here to drown
So why am I ten feet under and upside down
Barely surviving has become my purpose
Because I’m so used to living underneath the surface

If I could just see you
Everything would be all right
If I'd see you
This darkness would turn to light

And I will walk on water
And you will catch me if I fall
And I will get lost into your eyes
I know will be all right

And I would walk on water
And you will catch me if I fall
And I will get lost into your eyes
I know everything will be alright
I know everything is alright.

söndag 28 december 2008

Parfois

Parfois je vois, je vois le monde autour de moi en train de devenir plus et plus fou. Je n'y fais pas partie.
Je ne suis pas comme les autres.

Quando sei qui con me...

J'écoute celle chanson et tout revient... Revient chez moi...
Comme un orage qui ne laisse rien après soi.

fredag 26 december 2008

Noël a été attendu, il est venu, et il s'en est allé

Ja, nu är julen inväntad, kommen och passerad. Julafton firades traditionsenligt hemma hos oss med släkten samlad omkring oss. Jag fick bl.a. en del böcker och en del kläder. Igår, på juldagen, och idag har jag varit hemma hos Ebba och firad English Christmas med kalkon och andra läckerheter förfärdigade av henne själv. Jag har också fått en underbar bok av en underbar människa. Jag har haft en bra jul, och jag hoppas och tror att du också har haft det.

Jag har precis sett på H.M. Konungens jultal. Konungen önskade traditionsenligt alla svenskar, hemma och utomlands, en god jul och ett gott nytt år. I sitt tal lyfte Konungen särskilt fram vissa saker; vikten av att inte bara se det dystra och negativa som sker i vår värld, utan också att se de positiva och glädjande händelser som media kanske inte så ofta rapporterar om. Konungen talade också om vikten av sammarbete och ungt ledarskap och entreprenörsskap, och jag kan inte annat än hålla med.

Nåväl, låt mig nu önska eder alla en God Jul och Ett Gott Nytt År!

Bona Saturnalia!

måndag 15 december 2008

Get lost, bloody conformists!

Hello another crappy monday, how are you?
Fine, I bet.
You've just given me one of the worst announcements ever.
Like I wasn't fed up anyway.
Hope you're happy.
J'en ai vraiment assez. J'en ai ri.
In Urbem Eternam ibo.

lördag 13 december 2008

Poetry

Je viens de voir un documentaire de Jean Marie le Clézio, qui a reçu le prix Nobel de littérature cette année. Il est vraiment un écrivain fascinant. J'aimerais bien savoir écrir.

Parfois il me semble que je n'en puisse plus de cette existence-ci. Qu'est-ce que l'on fait? Je ne sais pas. Je rêve d'un autre lieu, un lieu où on va bien. Ce lieu n'existe plus. Il existait avant, mais maintenant il est perdu. Je suis tiraillé entre deux vies. Premièrenent celle que j'ai ici, maintenant, avec tout qu'y est bien et tout qu'y est mal. Deuxièmement une autre vie dans un autre lieu dans un autre temps. Je pense que je resterai, mais parfois tout semble si banal, si sans sens.

J'aimerais une vie cultivée et les vieux mots reviennent: Sic transit gloria mundi.
J'échapperai bientôt.